Vart tog bildanalysen vägen
Från att vara nyutexaminerad lärare, full med nya idéer och inspiration där analys var ett självklart element i undervisningen har jag nu blivit en lärare som arbetar allt mer praktiskt där analysen glömts bort någonstans. Frågan jag ställer mig är vart tog analysen vägen och varför försvann det och hur skall jag återuppliva den?
Jag har förstått att en mycket liten del av bildlektionerna, kanske då främst i grundskolan väljer bort reflektion, samtal eller analys av bilder, jag själv inget undantag. Verkligen ingen orsak att luta sig tillbaka på men ger ändå en inblick i att även andra lärare hamnat i i samma läge som jag vilket gör frågan än mer intressant.
Orsaken till analysbrist är något som måste undersökas.
En av mina klaraste orsaker är att jag ständigt upplever motsättningen mellan att ge eleverna större frihet att arbeta mer med händerna eller ge dem mer teoretisk undervisning, som eleverna själv säger sig redan ha för mycket av.
En annan orsak är att många elever behöver en tillflyktsort där de kan koppla bort kraven från de många teoretiska uppgifterna som dagens skolan ger dem. Bildsalen blir en ”frizon” där de kan koppla av, lugna ner sig och få en tids återhämtning innan de åter skall ge sig i kast med den teoretiska världen. Kraven gäller inte bara i skolan utan finns även ute i samhället. Samhället ger riktlinjer, krav på hur man skall se ut för att bli accepterad, för att vara/bli någon som räknas och framförallt kravet att bli något.
Läroplanen skriver också att analys skall ingå i elevernas utbildning. Däremot står det mycket lite eller ingenting om hur det skall genomföras eller hur tiden skall finansieras.
Tiden är ytterligare en sak som påverkar att jag väljer bort analysen. Grupperna med elever blir större och därmed också oroligare. Jag kan känna att det behövs mindre grupper för att få eleverna intresserade av bildanalys och tid för diskussion och frågor som kommer efter en analys. I dagens läge känns det svårt att motivera eleverna till att analysera och många gånger blir det en väldigt ytlig analys eftersom klassen inte riktigt går att få ihop.
Frågan är om det går åt för mycket energi till att planera en bildanalys för vad den ger eleverna.
De gånger jag har ”riktig” bildanalys är det mer ”pliktskyldigt” eftersom det faktiskt står i läroplanen att det skall finnas med och då måste det göras. Bildsamtal är däremot något som är ständigt pågående under elevernas arbete med olika uppgifter. Bildsamtal om hur eleven skall visualisera känslan eller tanken. Samtal om hur de bäst skall förstärka vissa känslor i bilden och hur färgen kan hjälpa till eller hur och varför eleven valt just detta motiv. Samtal om hur eleven vill att åskådaren skall tolka bilden och om och hur omgivningen mest troligt kommer att tolka bilden och varför. (Många gånger använder vi termer som används i bildanalys-sammanhang). Denna form av bildsamtal upplever jag det är allt mer är en början, ett förstadium till själva bildanalysen. Många gånger är bildsamtalen en form av muntlig bildanalys mellan pedagog och elev.
Analysens förespråkare menar att lärande handlar i stor utsträckning då som nu om samspel mellan individer ex genom samtal men även lärande genom att se, ta till sig kunskap/ information och själv prova. Vygotskij1 förespråkade att aktivitet är en viktig del av lärande men fokuserar också på hur språket förmedlar tankar till omvärlden. Han intresserar sig också för relationen mellan språk och tänkande. Vygotskij ansåg också att utveckling eller lärandet uppenbarar sig två gånger. Först på en social nivå, med andra människor, för att sedan komma in i den individuella nivån som tankearbete inom den individuella människan.
Även Tomas Kopparfelt2 menar att själva lärandet kommer via reflektion eller analys.
Bildämnets syfte i skolan visar att skolan bör utveckla det visuella medvetandet och kan vidga sättet att se och utveckla en förmåga att bortse från det ytliga och uppfatta världen på ett utvidgat sätt. Denna perceptionsförmåga är något som vi kan och bör utveckla i skolan redan från tidig ålder. Ett sätt att göra detta på är att kontinuerligt avsätta tid till reflektion samt använda bildsamtalet som värdefullt och naturligt i undervisningen.
Mindre tid för reflektion och samtal om bilder i undervisningen gör att eleverna blir mindre förtrogna med termer och begrepp som används vid bildsamtal och analys vilket gör att de inte hinner ta till sig uppgiften och missar på så sätt en stor del av förståelsen. De har för lite kunskap i ämnet vilket gör att de heller inte får inträde i den världen.
Eleverna får inte det vidgade synsättet, seendet att träna ögat att se bortom ytan och inte heller en utvecklad perceptionsförmåga. Konstnärlig verksamhet förutom praktiskt bildarbete handlar lika mycket om att använda sin fantasi och uppfinningsrikedom samt att analysera och att det hela handlar om att utveckla medvetandet om-, och mottagligheten för det visuella, och att skolan har ett ansvar att göra eleverna ”visuellt bildade”.
Samhället behöver mer kreativt tänkande – inte mindre. När dagens och framtidens
arbetstagare beskrivs, är kommunikativa färdigheter liksom kreativa kompetenser starkt
efterfrågade vilket också innefattar analyseringsförmåga.
Sammanfattningsvis har jag visserligen de senaste åren använt mig allt mer sällan av bildanalys av förklarliga orsaker vilket gjort det svårt att bedriva en betydelsefull analys.
Jag är medveten om att jag måste utvidga och fördjupa mitt bildsamtal med eleverna och att jag framför allt måste påbörja det mycket tidigare med enklare variation. En ide som Anders nämnde som bildsamtal var, ”en skall bort ” vilken och varför? Visa två bilder och låt eleverna välja bort en och förklara varför. Eller varför inte den variationen som Tomas Kopperfelt nämnde ”finn fem fel” i en reklambild eller konstverk.
Anledningarna är många att ha bildanalysen som ett kontinuerligt och naturligt inslag i undervisningen. I Elliot Eisner, i artikeln ”Bildämnets mytologi”3 som menar att seende och varseblivnings-förmåga är något vi inte föds med utan förvärvar och ”att se någonting är detsamma som att intellektuellt ha konstruerat en bild. Han menar att alla lärare kan göra en enorm insats genom att hjälpa barnen som växer upp att hålla denna visuella nyfikenhet vid liv.
Någon annan som ger ett intressant inslag i lärandet är möbelformgivaren Carl Malmsten. Han menar att alla former av lärande hänger ihop. ”En hand som arbetar skapar en hjärna som tänker.” Ämnen som bild, musik, dans och drama kan, förutom att vara viktiga i sig, också vara vägen till kunskap i andra ämnen. För den skoltrötte tonåringen. Eller för den begåvade flöjtisten
1 Leif Strandberg, Vygotski i praktiken s. 27
2 Föreläsning, Konstfack STH, 11/1 2011
3 Eisner, Elliot: ”Bildämnets mytologi”, Artikel i Bildämnet. Uppkopierat material , u.å
(översättning; Wållberg, L och Lindström, L)
